Det känns ännu ganska trögt och tafatt för mig
när jag nu åter startar bloggen.
Vilken riktning skall den ta,
blir det bara fogat ord till ord
i proustiskt långa meningar,
som ormlikt slingrar över skärmen,
där dock endast ormens längd kan kallas proustlik?
----
Norra grannen i sitt ljusa lärkträdshus,
tänker aktivt bidra till att höja mitt huvuds
"skapförmåga."
Hur, kan man stilla undra
och något litet - varför?
Fem liter björksav gav han oss i gåva.
----
Jag känner redan kraften komma,
den stiger, fyller just min öronsnäcka
på sin väg mot gråa smeten under skallkupolen.
----
Sol på himlen hela dagen,
visserligen bakom tunga moln -
men den finns där.
----
Några rader av Solveig von Schoultz:
----
-"Märkligt hur mörker
sjunker mot mörker, hur
bara det lysande lyfter sig
liksom mot moln som nyss regnat
späd majbjörk"-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar