Vi var på middag härförleden, ma chère och jag.
Vänligt värdpar, vackert hem och läckermat.
Tre par i vuxen ålder, plus flirtig dam i svart, med hund i knät.
Hon satt på väggen snett emot mig, ramad av en svällande barock.
Den unga damen log och hunden gläfste.
Det kändes ytterst pinsamt, hon sökte uppenbart kontakt med mig.
Damen log och hunden gläfste.
Damen log och hunden gläfste.
--
Det konverserades vid middagsbordet,
men mina missar blev för många,
ty jag gick nu omkring på Jaltas strand vid Svarta havet
och Anton Tjechov ropade ifrån hotellets öppnade verandafönster:
-" Dmitri Dimitrovitch, ni gör helt galet."-
Då insåg jag; jag deltog i ett omvänt Tjechovstycke.
En novell blev verklighet och dramatik,
men novellens Anna Sergejevna
gav plötsligt upp sin flirt,
klev ut ur ram, med visst besvär,
och lämnade så rummet.
Jag var Dmitri Gurov,
övergiven på en strand vid Svarta havet.
--
Vi fick med oss hem, en vacker Nunneört,
med ljuvlig doft,
just aningsbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar