Denna morgon började med hårda svälj och nästangråten.
Jag skyller detta på min vän Puccini - Giacomo -
som skrivit denna snyftmusik och använt texter,
helt fyllda av tragik och död.
Kanalen P2, Sveriges Radio, bör även den ta del av skulden,
att jag tvingats börja dagen, helt krossad av min sorg.
---
När jag är i vissa sällskap, jag försöker "hålla masken"
och inte låtsas om min längtan att få blandas in i denna
Toscasmet.
Pe ses ju inte riktigt rumsren av dem som kan och vet
vad stormusiken är och ger.
Men,
efter det att kvarten gått, helt fylld av diskussion,
jag lägger mig helt platt,
ger upp,
bekänner inför alla - en del ser med stora ögon -
andra ler - jag visste väl -
Jag älskar högt musiken av Puccini
och även textens trams.
Det kan bli tyst en stund och blickar kastas menande.
Så säger hon, värdinnan:
Nu tar vi kaffet och ett stycke kaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar