Vi väntar, men sitter inte sysslolösa. Här händer något hela tiden, Vi prövar möblernas placering, släpar hit och och upp och ned. Vilket rum och vilken våning?
Detta hus av ändlös storlek, med sal vid sal och bak ännu lyckta dörrar, nya ytor öppnar sig. En andlös skönhet?
Så stod han plötsligt där vid dörren, René Magritte (1898 - 1967) Surrealismens störste mästare måhända? Som gåva, han lämnade ett äpple - passande i färg och storlek.
Detta jättestora hus där allt är smått och litet, litet!
Är hon bildkonstintresserad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar