Jag satt för inte alltför många dagar sedan i ett väntrum på ett sjukhus och bläddrade i bladen. Den sort som finns på så´na ställen. Jag märkte strax det var nog tid att sluta fort, för att inte drabbas alltför hårt av det som skildrades: Är din prostata gammal? Låt testa dina lungor! Håll hjärtat levande!Visst kände jag prostatan växa, nog gick det väldigt tungt med andningen. Det slog ju ojämnt, hjärtat? Nu ville jag tillbaka snabbt i både tid och rum, till Themsens flod och männen tre i lilla båten och med säkerhet få veta - om jag vände steken? - kanske skurknän var mitt enda lidande? Jag måste undersöka detta och gå vidare.
Där fanns bland alstrens mångfald en glänsande produkt, med kungen själv som omslagspojke. Och sida upp och sida ned, det vimlade av människor på partyn och på premiärer. De log så rart och visade med största stolthet upp sin nyaste juvel i samlingen i rosa tyll och organdi, eller blanksvartfrack med lilla röda flugan. Av detta tryck jag ej blev bättre, det snarare knep mer på alla ställen.
Vid sidan om, och lite i skymundan, det låg en rymling ifrån biblioteket. En samlingsbok för ungdom, med poesi för själens och för kroppens helande. Jag njöt i fulla drag och märkte strax, att andningen flöt fint, hjärtat slog i lagom takt och prostatan kändes inte större än en ärta. Ingen svullnad ens på knäna. Där satt jag frisk och kry och blomstrande och nu log jag emot världen. Nyfödd!
Vad sa´ han Papagoindianen:
-Kom hit alla! Res er!
Precis där,
där, kommer morgonens ljus!
Jag hör
dess mjuka skratt.-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar