Näsan min fungerar bra ,
som luktorgan är den förträfflig,
dock något stor till växten på sin centrala plats i ansiktet.
Våren? När? Var?
För att inte detta blogginlägg skall tas emot som en
"Wivalliusisk" klagan,
vill jag påstå att jag redan känner doften av de löv,
som ännu inte spruckit ut på traktens björkar,
och
att jag just nu kan ana doften ifrån Kaffa,
i det fjärran landet Etiopien.
Av en nära släkting, som "på riktigt" hjälper de som har det svårt,
vi fått som gåva en påse kaffe och ett tepaket,
att njuta av i vårens tid.
Dessa dofter för mig några år tillbaka,
vid sommarsluttningen mot Täftesjön i Angsta.
Vid en öppen eld, jag ser en etiopier, Tafesse,
rosta kaffebönor i en panna och hela dalen fylls av Kaffadoften.
Vad skiljer doft från lukt?
I Patrick Suskinds fantastiska roman Parfymen,
vi nalkas doftens/luktens topp
med spädbarnslukt, beskriven av en amma:
-"Ja,", började amman, "det är inte så lätt att säga, för...
för de luktar inte likadant överallt, även om de luktar gott överallt,
förstår ni pater, om fötterna till exempel, där luktar de som en slät varm sten -
nej snarare som färskost.... eller som smör, ja just precis som färskt smör luktar de.
Och på kroppen luktar de som ..... som en smördegskaka som man har lagt i mjölk.
Och på huvudet, upptill, bak på huvudet där håret bildar en virvel...
där, precis där luktar de allra bäst. Där luktar de karamell, det luktar så ljuvligt,
så underbart pater, så det kan ni inte tänka er!
När man har luktat på dem där, då älskar man dem,
vare sig det är ens egna eller andras barn." - ...
Så når vi toppen.
Från barnets lukt till brudens doft.
Höga visan: I vers 3.
-"Ljuv är doften av dina salvor
ja, en utgjuten salva är ditt namn,
för den skull hava tärnorna dig kär"-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar