Tidig morgon, nästan natt på husets glasveranda. Ljuset finns där, men inga färger, former eller namn har ännu satts på tingen runt mig. Jag har inte landat efter sömn och vila, svävar oviss vilken utgången skall bli. Sakta, sakta kommer verkligheten mig till mötes. Utanför verandafönstren färgsätts långsamt gräs och träd. Solen bakom knuten, daggens droppar börjar gnistra, diamanter täcker gräset. Flädern blommar, som en kypare bär den sina vita fat. Bin och humlor redan funnit landningsplatsen, en gräddvit helikopterplatta. Vi gör saft av buskens klasar, mild och god, med lite fjärransmak. Mjölkörtsblommen hunnen halvvägs, ännu mycket sommar kvar. Riddarsporrespjuten skjutit snabbt i höjden, kastar ut det blåast blå. Allt är överdåd och mer än så, en evig sommar tycks det?
Jag vänder blicken västerut och ser Abacusskulpturen blixtra, när stål och stenar träffas utav tidig morgonsol. En liten blåglimt - Öfjärdsvattnet bakom löven.
Mitt te har svalnat, denna morgon, blad från Assams höjder, jag tar munnen full och känner genast "bergets ande."
På väggen ovan skänken: Ett blad ur konstnär Bertil Ågrens "Spinalongasvit," för mig så till Grekland och en annan sommar - längesedan.
"Ännu en liten tid" av Giorgos Seferis:
Ännu en liten tid
och vi skall se mandelträden blomma,
marmorn lysa i solen,
havet gå i vågor.
Ännu en liten tid
och vi skall stiga lite högre.
Vilken morgon att få deltaga i. Högre och högre och högre gick texten.
SvaraRaderaVännen Stig