söndag 7 november 2010

Vardags 80 Glöden känns mycket hetare.


Aurora var ju vänlig nog i gårdagsVardags,
att presentera oss för William Shakespeare och om jag blickar bakåt,
har hela veckan varit fylld av kändisar:
Lars Gustafsson och Karen Blixen, Galileo Galilei, James Joyce och Thomas Warburton
+Astrid Lindgrens skratt ur stubbahuset.
---
Vi vandrar vidare i vitterheten.
Vid ett möte,jag fick av en god vän, ett original av Nelly Sachs
(se Babel 11/11 SVT2 kl 20.00)
Vännen sa´: -Jag vet du äger svenska samlingen,
men glöden känns mycket hetare på tyska!
--------
- Diese Nacht
ging ich eine dunkle Nebenstrasse
um die Ecke
Da legte sich mein Schatten
in meinen Arm
Diese ermudete Kleidungsstuck
wollte getragen werden
und die Farbe Nichts sprach mich an:
Du bist jenseits! -
-----------
- Denna natt
gick jag en mörk sidogata
vek om hörnet
Då lade sig min skugga
över min arm
Detta trötta klädesplagg
ville bli buret
och dess färg av Intet talade till mig:
Du är på Andra Sidan! -
----------
Svensk tolkning: Gunnar Ekelöf.

lördag 6 november 2010

Vardags 79 Aurora + Shakespeare = sant.



Vad vore livet utan Sveriges Radios P2?
När natten svunnit hän och man kan gryning något ana,
då kommer hon Aurora, morgonrodnadens gudinna
ofta ifrån Smålands Växjö, märkligt nog
och inte talande från Zeuska höjder, som man skulle tro,
men ljuvlig är hon och ljuv musik hon bjuder oss.
Under gångna veckan har "musikförsedda" Shakespearetexter
ljudit genom sovrumsradions låda.
Även här och nu det kommer att serveras kända Shakespeareord,
men lämpelig musik att gnola genom raderna,
den får man komponera själv.
Vi börjar genast, nu, med Hamlet,
skadetvasåskadet!
--
"Fin som en doft är kärlekens natur,
den låter av sin varelse det bästa
förflyga för att nå den älskade."
Hamlet V
--
"Timon: Vad tycker du om denna juvel, Apemantus?
Apemantus: Icke så mycket som om uppriktighet, och den kostar
ingen människa ett öre."
Timon av Aten I
--
"Nå, divino maestro! nu är hans själ i hänryckning,
Är det inte kuriöst att fårtarmar
kunna dra själen ur kroppen på folk."
Mycket väsen för ingenting II
--
"En själ, en säng, två hjärtan och en tro."
En midsommarnattsdröm II

fredag 5 november 2010

Vardags 78 Mysterium i november

Under gårdagspromenaden, bortom Cajsas och Carl-Axels marker,
vi gjorde upptäckter av ganska märkligt slag.
strax intill stigen som vi följde genom gammelskogen,
rann en marslikt porlande novemberbäck.
Jag tog en bild av "porlet", vred mig runt och knäppte en gång till,
ty där stod vitterfolkets stubbhus mitt framför mina ögon
och jag hann trycka till igen innan fyra vittra blixtsnabbt lämnade "balkongen."
Vi stannade en stund vid stubben, undrande, vad sker?
Det hördes som ett upprört mummel inifrån, men plötsligt,
mitt i mumlandet, vi hörde Astrid Lindgren skratta.
Vi log tveksamt mot varandra och vände våra steg mot hemmet.
Frågan kvarstod:
"Vaffer gör di på dette viset?"

torsdag 4 november 2010

Vardags 77 Gulnade sköna minnen

Med gårdagskvittret ännu ljudande i öronen,
jag gav mig ut att jaga ännu flera fågelböcker,
men hade ingen lycka med mig.
I stället föll en liten tunn och mager finlandssvensk i golvet
ur en ateljébokhylla.
Till namnet väl bekant för mig se´n ungdoms dagar,
Thomas Warburton (f. 1918)
Jag och kamrat Gunnar gav oss nittonfyrtiosju i kamp
med James Joyce´s Odysseus, som TW översatt helt mästerligt.
Det blev ett oförglömligt dygn i Dublin, som räckte halva året,
med Stephen, Leopold och Molly.
Tre år senare smög vi själva runt och spejade i Dublins gränder.
--------------
Men - nu låg han där på golvet Thomas W. Parken heter boken,
En hembygdsbok - av trycket nittonnittionio.
Läs här en liten T. W. reflektion:
--
KVAR
Gulnade sköna minnen sopas ihop i högar
om höstarna, och den frusna marken
gömmer på ouppgrävda ekorrskatter
som ingen ägare vet att sakna.
Hågkomster slocknar med sina bärare,
upplevelser lever en dag inte upp igen.
Men sådant kan väl inte bara försvinna?
Antagligen står det tätt som gräs
på de saligas osynliga ängar
och smeker strävt de dansandes ben.

onsdag 3 november 2010

Vardags 76 Tjitsche, tjitsche, sirr, tu, tu, tu.


Nu känns det vara rätt minut att tänka på vår
fågelsång om våren,
som tröst inför november månads trista mörkertid.
Hur är det nu den sjunger trasten - den med kolet?
I avsaknad av fåglar in natura vi tar till bok där vännen vår,
ornitologen, själv har plitat tecknen för dess sång:
"tsiih"
Visst lät det vackert, vårlikt, minnande om junis ljumma kvällar?
-----
Alla och envar som någorlunda känner fåglars sång,
minns med glädje lundasångar´n,
som hörs jubelsjunga i rubriken ovan!

tisdag 2 november 2010

Vardags 75 Om överlevnadskonsten

När jag idag betraktar långrabattens sista blomma,
en vinglig blåklint med knappt lyftat huvud,
jag börjar ana, här koms det inga blommor mer på denna sidan nyår.
I stället väntas snarast, vita, blöta vantar dunsa ned och täcka marken.
Den evigt långa vintern gör sitt INTRÅNG och fram till månad mars
allt tycks mig stupa brant.
Det synes mycket trist, och är så, men då gäller det, att likt Gösta Ekmans Stickan
ha en plan för överlevnad fram till värmeljusets återkomst.
Min plan består i kökets mycket gamla tupplurssoffas nyttjande var dag i dubbelskift.
Det låter enkelt, lättsamt latmansaktigt, men medför mycken noggrannhet i läggningen av planerna.
Gammal soffa, utdrags, helt i trä med vackert ådrad rygg blir vinterns skådeplats.
Över soffan hängde, till för någon vecka sedan X:ets hatt, en vacker lito
gjord av Halmstadgruppens Axel Olson.
Efter tio, femton år på väggen har hatten blivit ganska dammig under glaset
och har nu ersatts av tre nakna flickors lek med boll i varmvarmt sommarvatten.
Ulf Gripenholm är konstnärsfar till flickorna och plaskandet på badarbladet.
-----
Nu när mörkertiden nästan anlänt är det inte tupplursliggandet som gäller mer,
utan periodiskt skiftgångsligg enbart syftande till överlevandet av vintern.
Ett idegående i vaket tillstånd.
När jag trätt i tjänst och lagt mig, jag har mitt ansikte helt vänt mot soffans trärygg
och med hjälp av strålen från en liten ledljuslampa, jag ger mig ut på upptäcktsfärd.
Mina ögon följer ryggens ådringsnät och stax jag känner värmen, lukten från en
afrikansk savann och där syns soffgiraffens huvud,
men Karen Blixen har just återvänt till Danmark och vi har följts till Rungstedlund
och sitter "side by side" på hennes kärleksbänk
og hun forteller alt om livet paa den Afrikanske farm.
--------
Trots allt tycks jag ha slumrat till och märker nu att utomhuset är helt svart,
mörkertid har kommit, men vi överlever, hör här!
Ur Lars Gustafssons senaste diktsamling:
------------------
BLANKHET
Här rådde nu den stilla blankhet
som kunde störas av ett enda årtag.
Årstiden som långsamt svalnar.
Ljudet av en kätting som tas loss
och läggs på botten av en eka.
Och rädd att skada denna
vattenspegels sällsamt stora lugn
höll jag min åra svävande i luften

måndag 1 november 2010

Vardags 74 E pur si muove!

Klockan åtta nollsex nu i morse,
solens första strålar genom österfönstret
träffade vårt sovrums gröna vilsamma Ulrikavägg,
men jag låg kvar i sängen gonande
och fem minuter före halvslag nio
dörren till alkoven blänkte solgul i det nya skenet
och vid halv jag kunde följa ådringsnätet
på den gamla klaffen,
starkt belyst,
ett kvistöga som blinkade, nyss väckt.
Jag gjorde om igen en gammal upptäckt.
Jorden rör sig.
Jag sa´ ju det, han talte sanning-
Galileo Galilei.